Man ser i kundernas ögon när “lampan tänds” – från reaktivt till proaktivt underhållsarbete
25.2.2026 – Underhållsplaner finns ofta på plats, men används inte fullt ut som ett styrverktyg. Problem uppstår, åtgärdas och ersätts snabbt av nya, samtidigt som man försöker hålla ihop planering och budget. Först när fokus flyttas från inventeringar och detaljer till process och helhet kan man arbeta proaktivt.
Under den senaste tiden har jag haft många samtal med olika organisationer om underhållsplanering. Det som ofta kommer upp är inventeringar, detaljerade listor på byggdelar, schablonkostnader och tekniska komponenter. Det är en viktig del, men långt ifrån hela lösningen. Något som jag ofta saknar i diskussionerna är processhanteringen. Hur har man tänkt sig att jobba med underhållsplanen?
I många fastighetsorganisationer ser vardagen ut ungefär likadant. Man jobbar reaktivt: något går sönder, någon påpekar ett problem, och åtgärden sätts igång. Dokumentationen är sporadisk, ärendena uppdateras sällan, och planeringen blir lätt ostrukturerad. Resultatet? Överraskningar, ökade kostnader och frustrerade hyresgäster och fastighetsägare då mindre och större problem snabbt samlas på hög.
Behovet av samtal kring underhållsplaner uppstår ofta inte förrän när kostnaderna börjar sticka iväg, eller när externa krav kommer från myndigheter, hyresgäster eller investerare.
Ofta ser man i kundernas ögon när “lampan tänds”, när de förstår vad jag talar om. Underhållsplanering är mer än inventeringar, det är en levande helhet där verktyg, process och ledningsmodell samverkar.
Otto Åkerberg, Head of Sales, Granlund
Repab-tänket – en falsk trygghet
En metod som ofta dyker upp i diskussionerna är det så kallade Repab-tänket. Det bygger på enkla principer: nästan vem som helst utan större erfarenhet kan göra inventeringen, och kostnaderna kan motiveras eftersom de hämtas från en kostnadsbok. För många är det en trygg start.
Men nackdelarna blir tydliga när detaljerna tar över. Underhållsplanen blir en lång detaljerad lista med åtgärder där helhetsbilden går förlorad. Mängden åtgärder gör att återrapporteringen uteblir, och ofta används planen mest för att motivera budgetar, inte för att styra underhållsarbetet.
Organisationen lägger tid på att samla information, men saknar rutiner för att använda den strategiskt. Frågan “varför gör vi den här åtgärden?” försvinner lätt i havet av detaljer.
Repab-tänket syns särskilt i organisationer där ansvar och resurser är spridda, där man prioriterar standardiserade listor framför helhetstänk och där trycket att visa kontroll över kostnader är stort. Oftast drivs det av ekonomiansvariga, förvaltare eller konsulter som vill visa kontroll – men resultatet blir att själva styrningen av underhåll blir eftersatt.
Processen – den viktiga pusselbiten för ett lyckat underhållsarbete
Ofta ser man i kundernas ögon när “lampan tänds”, när de förstår vad jag talar om. Underhållsplanering är mer än inventeringar, det är en levande helhet där verktyg, process och ledningsmodell samverkar.
En effektiv process består av flera steg:
- Först produceras information. Fakta om fastighetens skick samlas in.
- Sedan registreras åtgärder i systemet så att inget försvinner i mängden.
- Därefter behandlas åtgärderna. De prioriteras och analyseras utifrån behov och resurser.
- Budgetering omvandlar åtgärderna till ekonomiska planer.
- Sedan genomförs åtgärderna enligt plan.
- Processen kräver ständig uppdatering och planen måste följa verkligheten, inte tvärtom.
- Slutligen behövs integrationer för att informationen ska flöda mellan system och aktörer.
När alla dessa delar fungerar, med tydliga ansvariga för varje steg, börjar underhållsplanen leva. Det blir ett styrverktyg som hjälper organisationen att förebygga problem, styra resurser och minska kostnader. Det är nu det ekonomiska och proaktiva underhållsarbetet börjar.
Vill du veta mer?

Otto Åkerberg
Fler Granlund-nyheter
Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Bli bland de första att ta del av de senaste nyheterna och trenderna kring Granlund och fastighets- och byggsektorn